Bergakungen.

Idag på väg till jobbet satt den! Numero Uno på ett av segmenten på Strava.

Viva Vivace.

Igår i studion hade en av mina gammal kursdeltagare bokat in två timmar och hjälpte en vän att fotografera hans cykelram som han hade byggt själv. Från scratch.

Det var ram nummer sex som han hade satt ihop själv och jag kunde bli annat än imponerad.

Läs mer på Vivace.se

Here is Johnny!

Mycket bra dag idag!!

Två pers på Strava, ligger två på ett av segmenten, och detta med en inte helt frisk cykel. Bakbromsen är fortfarande urkopplad vilket gör att jag måste köra mer planerat och tänka på stop etc. Trots detta satte jag alltså två pers idag. Tänkte lite på detta under dagen och kom fram till följande. När man kör lite lugnare så blir det inte lika ryckigt, man har ett helt annat "flow". Man gör inte samma idiot accelerationer och har därför mer kraft att kötta på där det behövs så som backar och långa rackor.

Hur som helst så har cykel lusten kommit tillbaks och jag gjorde ett ryck påväg hem med att hitta de delar jag behövde för få iordning på allt.

Det gick kanon så stort tack till Cykelspecialisten på Långholmsgatan, Danne du är en Gud, och Cykloteket i Västberga. Fixade lite mer länkar till kedjan, slapp beställa delen till växeln utan fick en från en "offer" växel, bakbromsen kommer att bytas ut helt och hållet då det inte är värt att leta reserv del till en sådan gammal växel. Men dagens dubbel tumme upp var det faktum att jag äntligen fick tag på ett par svarta froglegs!

När jag kom hem var jag på så bra humör så bestämde mig för att höstmodda hojen lite. Min sambo var inte hemma så innan skärmarna monterades på så passade jag på att skölja av cykeln i badkaret.

Skatt, om du läser detta, förlåt. ;)

Sen åkte skärmarna på, kedjans längd korrigerades, och första froglegen han bytas ut. Vilken skillnad det blev!

Om mina terrorister vill somna i tid ikväll hoppas jag hinna byta den andra froglegen och slänga på nya bromsen.

Så skönt att hitta tillbaks till cykelglädjen och nu hoppas jag bara att knäet känns bättre snart!

Bicycle blues.

Hej Bullen,

Det är killen som har skrivit brevet som är med i filmen.

Jag har under sommaren fixat och trixat, läst annonser och mekguider, hojat och tränat och ja helt enkelt legat i för att få ihop allt med träningen och framförallt få ihop min bastardpendlarcross. Och jag blev klar. Och allt funkade kanon. Och sen sket sig allt på ren svenska.

Efter en dag med punka och påkörning bakifrån så kändes min Jake jinxad, så jag tog Dawgen en dag istället. Den kändes också "seg" och inte helt hundra.

Efter detta tappa jag suget lite. Visst jag fixade en ny kolfiber gaffel till Jaken men lusten att meka och fixa känns noll tyvärr. När jag kommer hem ska jag dock ta mig i skinnet och försöka mecka ihop det hela så jag kan sätta mig på hojen och köra igen.

Det intressanta är att nu när jag inte cyklat på några dagar så har mitt knä börjat spöka igen. Så mycket för dyra sprutor. Tänk om man kunde få lägga dom pengarna på en schysst hoj istället!?!

Gnäll, gnäll! Bara att sätta på stänkskärmarna och njuta av dom mindre trafikerade cykelbanorna.

Hepp!

Ny gaffel.

Då har man varit och hämtat upp en ny gaffel till Jaken.

Blir en härligt sliten kolfibergaffel som får bli pricken över iet.

Nu kan jag också passa på att flytta fram bromsen bak så att jag slipper köpa en ny sådan.

Någon som vet hur svårt det är att putsa upp lite kolfiber btw!?!

Utav respekt för sporten!

Idag fick jag en väldigt oväntad present av min sambo. En Braun Silk epil 3 epilator.

Är ju väldigt mycket snack om att cyklister rakar benen så man måste ju prova. Mest lite för skoj skull.

Diskussion om varför cyklister raket benen handlade förr väldigt mycket om aerodynamik och nu på senare tid om att man rakar benen för att det är snyggare och utav "respekt" för sporten.

Kollar man dock på dom gamla klassiska dokumentärerna om Eddy Merckx så rakade man benen för att underlätta för massörerna. Jag tänkte också prova då det börjar bli den tiden på året som min psoriasis blir värre och kräver mer omvårdnad samt behandling med diverse krämer. Dessa krämer är väldigt feta och tänkte att mindre hår kanske gör det mindre kladdigt.

Plus att jag kanske kan tjäna några sekunder på Strava segmenten! ;)

Ps. Blickarna jag fick på tunnelbanan när jag och min dotter packa upp den och hon fråga om jag skulle raka benen nu visar att vi inte har kommit så långt i jämställdhetsdebatten. "Hen" my ass...

Och dagen som började så bra.

Inte hunnit få upp nått inlägg dom senaste dagarna. Hoppas följande bilder förklarar varför.

Video med drömhojen!

Efter.

Kommer en liten RR snart.

Postar en bild på hur min Dawg såg ut efter 60km lerigt Hammarby Hill XC.

Snart så!

Sitter och laddar upp nu. Allt hämtat, köpt lite energibars och kollat utrustningen.

Imorse blev det en genomgång av min Dawg som jag inte haft ute på länge känns det som.

Nu är det nervöst i kroppen!

Kolhydrater och Kan Jang.

Laddat duktigt idag! Självklart så känner man av en förkylning så bara att dunka in lite Kan Jang också.

Måste försöka få lite sömn i kroppen men svårt när man börjar bli laddad!

Hepp

Början på slutet.

Då är dom nya handtagen installerade, alla vajrar dragna, och bromsarna klara!

Det som återstår är att linda styret och justera växlarna. Linda styret tar jag sist när jag ser att allt e hundra.

Blir väldigt smutt tycker jag!

Nästan nästan där!

Så ja!

Fick hjälp av en väldigt trevlig happyit att ställa in mina växlar ikväll. Lärorikt och kul att få snacka hoj m.m.

Enda som återstår nu är att linda styret sen är det KLART!!!

Först en prov pendling imorgon för att se var handtagen ska sitta.

Ber om ursäkt för otroligt dåliga mobil bilder...

Trasiga ramar och nästan där.

På väg till tunnelbanan idag så hittade jag en gammal slaktad ram. Snyggt patina i den blå lacken och skönt retro i övrigt, perfekt till ett SS projekt!

Så imorgon ska jag in med den till polisen så får vi se om någon saknar den annars kommer det bli vinterns projekt. Upptäckte dock att baktriangeln har pajat på den men har en svetsare som kan fixa det.

Annars så gick kvällen åt till att börja med dom sista bitarna på crossen. Campa reglagen känns kanon! Hann inte ens halvvägs men nu står den i köket så nu måste jag bli klar imorgon annars har sambon ihjäl mig...

Hej Addnature!

Jaha, då har man hittat ytterligare lite vill ha saker från Addnature.

Och innan jag fortsätter, nej jag är inte sponsrad av Addnature. Men bra butiker tycker jag skall hyllas. Var t.ex inne i en annan större friluftslivs butik idag och nja. Blev väll inte direkt imponerad av servicen och tyckte till och med att dom vara lite nonchalanta.

Iallafall, när jag letade efter min vattentäta ryggsäck Exped så hittade jag en ryggsäck från Mission Workshop. Det är ett märke jag faktiskt redan innan kikat lite på och har planer på att skriva lite mer om. Men idag såg jag att dom även hade skor från DZR, sneakers med SPD funktion. Lyckan är total!

Frågade en kille vid ett rödljus en dag som körde med liknande skor men dom var från märket Chrome. Blir till att åka till Norvelo och prova Chrome dojorna sen till Addnature och prova DZR skorna. Ännu en dag räddad från tristess.

Och vad skulle jag då använda dessa skor till. Då min sambo faktiskt läser denna blogg så går vi in på det nån annan dag...

Betraktelser från förra årets Hammarby Hill.

Hittade denna gamla RR som jag förra året postade på happymtb.org efter Hammarby Hill loppet.

"Då var det gjort, tankarna börjar lägga sig och stelheten och blåmärkena blekna bort.

Förutsättningarna var inte dom bästa för att köra mina två varv. Började cykla förra sommaren och innan dess så sprang jag sist en milen när jag gjorde lumpen. Blivit rundor på grus stigarna i Hellas men tänkte stig cyklingar krockade alltid med jobb, dagishämtningar och tillslut en stulen cykel. En stig tur blev det på solokvist men då bar jag cykeln länge och hittade ut vid sol sidan vid 23tiden... Men biten av cykel viruset och många ambitiösa pendlar mil i bena så såg jag fram emot att få köra mitt första lopp! Min bror lät mig låna hans fina Cannondale RZ 120. Vilken cykel! Skönt gung i den, sväljer allt i ens väg men kändes spontant lite tung då det lilla jag kört var på en gammal F700. Lånad cykel och första loppet omgiven av proffs och happyiter. Pulsen var hög.

Då jag visste att jag inte tillhörde eliten så höll jag mig långt bak i startfållan, så långt att jag lyckades fastna med sadel i bandet som skilde oss från 20 milarna. Bra där. Sätt nivån direkt tänkte jag. Tillslut så rörde vi oss framåt och starten gick. Kändes bra och glungan rörde sig stilla tempo. Upp för backen kändes det bra. Sommarens mål med att klättra backen upp åtminstone 2 gånger i veckan hade ju krasats i och med den ofrivilliga utlåningen av min cykel. Men det gick bra. Kändes bra. Riktigt bra. Sen började den ena efter den andra trilla av. Hoppade kedjor. Missade växlar etc. Efter ett tag när man närma sig toppen så var jag två gånger nära köra ihop med folk som stannat så efter några snabba tittar över axeln hoppa jag av för att inte krocka med någon. Upp över toppen och nu det roliga nerför! Snacka om att cykeln kom till sitt rätta här. Brände dock inte förbi någon utan höll mig snällt till min plats. Allt gick bra sen kom det. Diket. Jag var så upp i att titta på alla som cykla, spänd och nervös som fan så jag vet inte vad som hände. Nån hormon stint tonåring med grön lapp skulle stint förbi och den lilla koncentrationen eller jag vet inte men första diket där efter gräset så kom första vurpan. Bara på det igen. Sen kom man ju till det tekniska och ja då gällde det bara för min del att hålla mig undan för dom som kunde åka där. Psyket fråga mig vad jag egentligen gett mig inpå.

Väll ute på enklare grusvägar och stigar så kunde man stå på igen. Kändes skönt då man blivit kränkt av några 12-13 åringar i skogen...

Efter en backe ner när man fått upp fart och flyt så blev det stop. En tjej verkade ha vurpat duktigt och låg lite halvt borta på marken. Stannade upp och hade min telefon med mig ifall dom behövde ringa men funktionärerna var redan på väg och en kille på plats var doktor. Efter cyklar var ur vägen så fråga jag om det var nått mer man kunde göra och svaret på det var att fortsätta så det inte blev en folksamling. Men bilden av den halv däckade tjejen färskt i minnet och ett lätt blödande knä från nån av mina små eskapader på den tekniska biten så tog jag det lite lugnare och bestämde mig för att bara se till komma i mål. Plus att jag inte ville sabba brorsans hoj. BTW. Nån som hört eller vet hur det gick för tjejen?

Ja, sen fortsatte det väll på med jämna plågor på dom andra tekniska sektionerna. Nånstans hände nått för bakbromsen gnissla som bara den när man bromsa men inga vibrationer. Vätskekontrollen var välkommen men råkade få i mig sport dricka istället för vatten men bananen var jäkligt god. Att man senare blev varvad innan man ens hunnit med ett varv kändes tungt men att bli varvad så pass tidigt av en kille som snart ska köra VM kan jag leva med.

Rolig iakttagelse. "Proffsen" som varvade en tidigt meddelade tidigt hur dom tänkte gå om eller bad en stå kvar om man nu råkade stå vid nån teknisk sektion och han till och med att tacka eller pusha på en till och med heja lite (trevlig prick på en full gungs Scott, tror han låg trea, och en annan med gul/grön/röd outfit också top tio) medans dom som nog önska dom körde elit eller med röd lapp tog mindre hänsyn när dom trängde sig förbi. Så stort tack till er som fick oss amatörer att känna oss välkommna i skogen!

När man kom upp för varvning så fick man lite extra energi och var härligt att få stå i på dom välbekanta grus vägarna upp mot backen. Blev varvad av nått proffs vars dryckes langare hejade på och sa att han bara var 7 minuter efter. Plus ett varv för mig då tänkte jag och svalde skrattet. På väg upp för backen kände jag dock att det inte var mycket must kvar i benen. Fick tidigt leda cykeln men gav mig fanken på att inte lägga av. På den lilla platån stod en härlig snubbe med prydlig mustasch och cykel keps och heja på. Satte ett leende på läpparna och lite extra tempo i bena! Väll uppe och äntligen var det på väg utför igen. Med mindre, nästan inget folk framför en var det bara att släppa loss och stå på. Nu var man ju halv vägs och det var skit kul! Även på vissa tekniska bitar gick det bättre då man kunde köra på och vurpa utan att nån såg en och plötsligt så slappna man av och då gick det ju faktiskt. Om man vurpar i skogen men ingen ser det gör det fortfarande ont? Japp.

Vet inte hur jag lyckades men på nått ställa så lyckades jag sladda med bakdäcket för att sen få fäste men då fastna med fram däcket vilket resultera i att sadeln flög upp och slog mig hårt i kors ryggen. Gjorde ont som fan! Ingen skada dock. Förutom stoltheten. Strax efter så kom jag till glänta med en liten brant upp på nån kulle med tre (tror jag) glada individer som heja på en. Nu jävlar ska jag klara detta tänkte jag! Sluta med att jag såklart lyckades träffa den enda jäkla stubben i hela uppförs backen. Grabbarna heja på, jag nämnde att jag kände mig som en kamel i öknen och skrattandes fortsatte jag.

Hela andra varvet gick bättre dock var jag helt slut i bena men var bara att bita i. Kändes att trots min dunder frukost så missade jag att ladda ordentligt eller ta med mig nått att trycka i mig under resans gång. Men resan var jäkligt rolig och dom bitarna som blev för mycket så skratta man mest och utbytte blickar med andra stackare som bar på sina cyklar och kollektivt undra va fan vi höll på med!

Men till slut kom man i mål och det kändes jäkligt skönt! Mitt första lopp avklarat! Shize! Tiden sög men jag var inte sist. Bena var stumma, ryggen gjorde ont, knäna och armbågar blödde men min bror sa att det var starkt jobbat att ta mig i mål. Betyder mycket då min bror är maraton fantom och ja, man ser liksom lite upp till honom. Plus att han tyckte jag skulle köra Stockholms Crossen den 29 oktober tog jag som ett bra betyg. Sen kom sambon och man fick en puss, en kram och av min dotter en mazarin. Kärlek. Sen var det bara att hämta ut ryggan och trampa hem.

Antar att detta inte mycket till läsning för er väderbitna happyiter. Men för er som är lika nya som jag eller nyare och funderar på att köra ett lopp så kanske detta kan ge en liten inblick. Själv så skrev jag det som ett litet minne till mig själv. Som en påminnelse att träna mer och hårdare för nästa års lopp. För då blir det fler lopp absolut! Viktigaste att träna på, om nån skulle fråga vad skall jag tänka på så har jag bara ett tips. Tekniska stigar. Tekniska stigar. Tekniska stigar. Och lite mer intervaller och mjölksyre träning. Sen är de bara att köra på!

Mål för nästa års Hammarby Hill är att köra under 2:50 eller kanske bara att klara alla tre varv, vad tycker ni?

Tack alla som heja i spåren, som varva vänligt och som orkat läsa ända hit!"

Filenmang!

Nya filen gjorde jobbet. Tog två röda att snyggt fila ner fästena som nu passar perfekt.

Nu behöver jag bara få hem cykeln också!

På lördag smäller det!

Fick precis ett hets samtal så efter mycket om och men så är det dags igen på lördag.

Hammarby Hill, snart smäller det!

Blev dessutom övertalad till att köra 6 mil istället för 4. Ingen aning om hur detta kommer sluta.

Hepp!

Föräldrar och ryggsäckar.

Idag var det dags att vara lite pappa med lillan. Passade på att ta en runda på stan och fönstershoppa lite. Alltid ekonomiskt att glömma plånboken hemma. Hade dock så jag kunde köpa en ny fil till projektet hemma. Behöver fila till vajer fästena lite.

Passade även på att besöka Addnature då jag är på jakt efter en ny HELT vattentät ryggsäck. Trots att jag kör med överdrag så kryper det in vatten via ryggen på den jag har idag. Inte bra när man har laptop, fotoutrustning och papper med sig.

Såg förra veckan en kille som körde med en "Exped" rygga och blev lite intresserad. Hittade en på tidigare nämnda Addnature i bästa färgen orange som dessutom hade bra med reflexer. Känns som ett väldigt bra alternativ. Lagom storlek (30liter), vattentät, lätt och det kändes som den låg bra på ryggen.

Man får se vad som händer!

Fulmek.

Så, nu har jag hunnit fulmekat lite på morgonen och fått på ultegra delarna, nya bakhjulet, nya kedjan etc.

Förhoppningsvis så kan jag byta till ergosarna, byta höljen och vajrar, samt sätta dit shiftmaten ikväll.

Nu så!

Under dagens utflykt så passade jag äntligen på att åka förbi Cykelspecialisten (som vanligt stort tack med råd, beställing och hmm tålamod!) och hämta mitt nya kabelset till crossen. Matchande blå Jagwire Pro set. I efterhand så kanske man skulle kört på hederligt svart för jäklar vad blått det kommer bli nu. Men det blir säkert bra och förhoppningsvis hinner jag meka ihop allt ikväll. Är dock riktigt sugen på att prova på kompiscrossen imorgon och har studerat lite "dismount techniques" så borde nog öva på det igentligen.

Alla dessa svåra val...

Rea hos Cykelspecialisten!

Om ni har missat det så har Stockholms trevligaste cykelbutik nu rea! Kicka in hos grabbarna på Cykelspecialisten och kolla om ni inte kan köra några klipp.

Cykelspecialisten.com

Passa även på att kolla in deras nya hemsida!

Stravabiten.

Efter det att jag började med min cykelpendling på riktigt och nya jobbet tagit fart, och till lika så min nyaste familje medlem Juni som nu är sju veckor, har jag inte riktigt hunnit med att blogga som jag skall. Inte mycket har hänt med cyklingen och jag tappa gnistan lite när det knasa med runkeeper som var meckigt med HR-strap och mapmyrun som inte gick att posta på bloggen på något snyggt sätt. Plus det var inte så inspirerande.

Men nu har jag hittat Strava!

Äntligen en app som känns stabil, inte krånglar med HR-strap och är riktigt motiverande. Kul små utmaningar där man kan jämföra sig själv mot andra på olika segments på ens pendlingsväg eller tränings runda. Lite extra krydda i vardagstristessen.

Extra bonus är att det finns två appar som bägge är kopplade till samma hemsida, men en app är för cykling och en app är för löpning. Detta har varit lite böckigt med dom andra två då jag iallafall vill ha lite olika information beroende på vad jag gör.

Så har ni inte provat Strava så gör det. Finns en grattis verision men jag har efter en vecka redan uppgraderat till fullversionen mest för att kunna jobba mer med pulszoner.

Kommer mer när jag hunnit prova det lite mer!

Armstrong.

(Såg nyss att detta aldirg publicerades. Några dagar gammalt.)

Största nyheten i cykelvärlden idag är väll att Armstrong nu ger upp sin kamp och inte längre kommer att bråka med USADA utan lägga all sin fokus på sin Livestrong.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka. Känns som cykelsporten, just från denna period, har en väldigt smutsig historia som aldrig kommer att kunnas tvättas ren hur många som än fälls. Efter att ha läst på olika forum och websidor så märker man ju att det inte är många av dom topnamn från den tiden som INTE har varit indragna i nån typ av utredning. Men just i Armstrongs fall så verkar det vara väldigt mycket personlig vendetta och prestige inblandat.

Oavsett om Armstrong var dopad eller inte bryr jag mig faktiskt inte så mycket om, tror nog att alla cyklister från denna period var dopade på ett eller annat sätt, och tycker att alla dessa resuser för att sätta ditt Armstrong borde läggas på dagens idrottare istället. Se till att cykelsporten inte hamnar där igen. Rötägg kommer det alltid att finnas som vill fuska men det känns som att dom blir färre som lyckas. Stryk ett streck, gå vidare, och se till att det inte händer igen!

Om Armstrong får man sen tycka vad man vill. I mina ögon kommer han alltid att vara lite av en hjälte. Inte för hans cykling men för det jobb han gjort med Livestrong och det hopp han har givit alla cancersjuka och canceröverlevare. Jag såg min syster gå från en stark ung tjej i sina bästa år som precis hade tagit sina första steg mot att nå sina drömmar i livet till att somna in i en sjukhussäng efter att ha förlorat kampen mot cancer. Det tog två år.